I morse när jag duschade så tänkte jag på sången "The greatest love of all", jag tänkte på bilderna på en nerknarkad Whitney Houston, jag tänkte på Kewin Rowlands version av låten som han gjorde för några år sedan, för mig har alltid den låten handlat om att hitta styrka inom sig själv och slutföra projekt man trodde var omöjliga, när låten kom så brydde jag mig inte ett dugg om den, var för upptagen med att spela luftgittar till Dinosaur Jr eller nå annat, men när Kewin Rowland gjorde covern och jag läste om den i American Psycho så hajade jag vilken klassiker det är.
För en tid sedan så lyssnade jag på alla The Arks skivor, det var mycket som livet själv, några riktigt stora stunder,en del rätt så dåligt och mycket som var precis mitt i mellan.
Nu är datumet satt för årets filmfest i Sala, jag kan lugnt säga att mina förväntningar är höga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar