Jag har alltid velat skriva en Ulf Lundell sång eller Plura eller nån som försöker härma dom, nåväl, här är mitt försök, om nån känner för att försöka tonsätta skiten så är jag tacksam
Vi lägger våra förebilder i jorden, de blir fler för varje år
Har lagt sand ute på gången som går till din gård
Det fanns en tid då jag svor och reste min hand mot en mörknande sky
Nu är ledan total och tacksamheten stor över att ens få se morgondagen gry
Jag vet att jag lovade dig att vi skulle åka till Berlin
Det slutade som vanligt med fylla,skrik och jävla svin
Vykorten som gulnat i lådan på din vind
från en tid då du fortfarande kallade mig för din
Den där gången då vi missade färjan från Ljusterö
Vi satt och talade om livet, det fanns ingen tanke på att dö
Du sa att en fjäril bodde i min rastlösa själ
Jag svalde ditt ljus och såg en dykande säl
Du ville aldrig flytta in i den där tvåan i Jakobsberg
Du ville till landet,odla grönsaker och stryka färg
Jag satt mycket hos Jimmy, vi rökte och drack som grabbar gör
Jag ville inte se min egen undergång utan för min dörr
Nu när jag ser tillbaks genom ett sprucket timglas
önskar jag bara att fåt mer med dig av den tid som gavs
Finns ingen återvändo och det kan aldrig göras rätt
Jag vill att du är lycklig, utvilad och mätt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar