Musik ska byggas utav glädje...

Nu på semestern sitter jag och väntar på Henrik Johansson på medborgarplatsen, vi ska äta lunch, jag är tidig som vanligt och slår mig ner på en bänk och lyssnar på musik, jag tänker inte så mycket på att bänken framför mig är upptagen av ett gäng heltidsdrickare, de har solsönderbränd hud, det ragglas lite, yviga gester och smusslande med pet flaskor och nån ölburk, jag bryr mig inte utan sitter och tittar åt ett annat håll, plötsligt så går Mikael Wiehes "Flickan och Kråkan" i gång på min musikspelare och blicken dras automatiskt till alkisgänget, det är som vad jag ser och tonerna från musiken passar perfekt i hop, jag kan inte förklara varför men helt plötsligt så börjar jag känna sympati för de sargade själarna som skrålar och planerar eftermiddagens fortsatta fylla.Sympati kanske är ett hårt ord, snarare förståelse, dom ska ha sin vintetra, jag ska ha min mjölkliter.
Fick en liknande känsla i går när jag gick inne på Sabis och lyssnade på Ken Ring...men det är en annan historia.