Ful ovana att börja skriva om händelser från sin vardag men här kommer en till grej.
I dag går jag in på pressbyrån för att köpa aftonbladet + tv-tidningen och en påse fishermans friend (fortfarande lite förkyld)
när jag handlat så vänder jag mig om för att gå ut, min väg spärras av en mamma med sitt (gissar jag) 2 åriga barn, barnet håller i en godispåse och jollrar och visar den för mamma ( ja, det här var en torsdag och inte alls lördag) jag låter barnet hållas och väntar på att det ska flytta sig så jag kan gå ut.
Plötsligt får mamman något stessigt i tonen, hon lägger en varsam hand på barnet och säger "Akta dig lite nu älskling så farbrorn får gå förbi"
(konstpaus)
"Sa du farbrorn?"
"Kunde du inte sagt gubbjäveln i stället?"
Jag ler mot mamman och nickar, allt är bra, den här stora farbrorn ska hem och läsa aftonbladet, titta i tv-bilagan och suga på en fishermans friend för att han är lite snorig.
1 kommentar:
Ett barn kallade mig för gubbe på bussen. Barn vet.
En ung mamma baxade ombord vagn och kottar på bussen och jag tog en plats vid dörren, mamman pekade på sätet bredvid åt sitt barn och sa "du kan sitta där" blixtsnabbt kom svaret. "Jag vill inte sitta brevid nån gubbe".
Barn vet.
//B
Skicka en kommentar