Jag och Mattias går på konstutställning i dag, jag ska inte sticka under stolen med att jag sällan går på konstutställning, jag är en enkel bondgrabb, men jag uppskattar att se konst även om jag kanske inte förstår eller uppskattar den på "rätt" sätt.Har en del konstfilmer och det är ju lattjo.Helst om dom är snurriga och knäppa.
Skit samma, vi kommer in, jag går på toaletten, det är väldigt rent, det finns en tvål som luktar gott, jag gillar redan att gå på konstutställningar.
Sen går vi in, Tom Friedman, ung konstnär, eller ja ung och ung men du fattar,vi tittar på några av hans verk, en ung kvinna som jobbar där kommer fram och ger oss en mapp där det står vad verken heter och lite om konstnärens bakrund,jag läser igenom hans historia, det tar ca två minuter, tjejen står bakom mig och Mattias, det är som hon vill säga något och det gör hon väldigt väldigt tyst, jag hör knappt vad hon säger, alltså inget illa med det, hon är hjälpsam och trevlig, väldigt väldigt spröd och känslig, jag funderar på "om jag skulle skrika till lite nu skulle hon gå sönder då?"
Hon visar Mattias tavlan som är gjord med tandkräm, Mattias nickar, han är väluppfostrad och vet hur man för sig, hon tittar på honom och beskriver hur fantastisk den är.
Jag får ögonkontakt med henne och frågar "Vilka känner han?"
"Hur menar du?"
"Ja, vilka filmare och musiker känner han?"
Hon bläddrar i mappen och säger med skakig röst "Ja jag vet inte riktigt vilka han känner, han är rätt så ung, men jag antar att han känner nån"
Jag ler mot henne och nickar, Mattias nickar, hon nickar men tar ett steg tillbaka.
Vi går vidare.
Du kanske undrar varför jag frågade det?
Jo,om hon svarat "Han umgås och byter idéer med Harmony Korine och Thurston Moore ungefär en gång i veckan" så skulle jag sett på hans verk på ett annat sätt.
Väldigt trevlig dag hur som helst, jag kommer att gå på fler utställningar, känns som ett fint söndagsnöje.Tack för allt Mattias.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar