Att bära kavaj del 2

Jag berättade i ett tidigare inlägg att bära kavaj har inneburit att jag får kvitto samt att folk vill prata om att bussen är försenad.
Detta har utvecklats till en ren kvittomardröm, har varit med om att expediter trycker ett kvitto i min näve trots att jag sagt att jag inte ville ha något, andra skriker över halva butiken att jag glömde mitt kvitto trots att jag på ett myndigt, vänligt och övertygande sätt sagt att jag inte behöver något.
De senaste tre månaderna har en annan sorts människor kommit fram till mig, de som vill ha vägbeskrivning, det handlar om minst tre i veckan "Tjenare, du vart ligger strandvägen?" "Excuse me, do know you the way to the metro?" "Du, vart ligger sturegatan?" osv osv.En man kommer till och med fram och är lätt irreterad då han ställer sig öga mot öga med en gråtande pojke i hårt grepp "Jaha, du lyssnar på musik, jo jag vill veta hur man kommer till karlaplan".
Det känns som jag vill säga "Men du, jag kommer från Enånger, har bott här i 15 år men jag är ingen vandrande jävla informationscentral".