onsdag 23 november 2011

Att bli gammal...på riktigt.



Alla skojar vi ibland och säger att "jag är för gammal för den där musiken" men egentligen så menar vi att vi är för kloka, för mätta och för trötta för den musiken som vi blivit presenterade för. Väldigt många har svårt för hiphop, menar på att det "inte är riktig musik", personligen tycker jag att du aldrig ska lita på någon som säger att all hiphop är dålig.Jag tillhör kategorin som säger "jag är för gammal för det där" när min frus systerdotter Linnea lyssnar på Justin Bieber och Ulrik Munther men det jag egentligen säger är "Jag har sett tonårsidoler komma och gå i typ 30 år, jag kan inte engagera mig".När vissa vänner spelar upp diverse black eller death metal så drar jag gärna samma harrang, men i det fallet handlar det om att jag är mätt, mätt på väsandet, mullrandet och satanismen.Det är först i går som det slår mig "du är en gammal prutt som inte hajar musik" jag är på Facebook och ser en länk, klickar, det kommer upp ett klipp filmat med en mobil, folk dansar som vildar, det är filmat häromdagen på Arenan i Stockholm, artisten heter Skrillex, har aldrig hört talas om, Fredrik Strage som har lagt upp klippet menar att det är den bästa dansmusiken just nu. Va fan! Varför har jag inte koll på det här? Går in på Spotify och börjar lyssna, det är då chocken kommer som en käftsmäll, min gamla ihopskrumpna hjärna försöker lägga musiken i ett fack, låter det inte lite som Aphex Twin? Tidiga Prodigy och kanske lite Daft Punk? Men det gör det inte såklart, jag är gammal, jag hänger inte med. Tänker på mannen i 60 års åldern med skägg och cowboyhatt som brukar sitta på bussen och snacka om hur bra Red Hot Chilipeppers är, känner han till Skrillex?
När jag tittar på min årsbästalista på Spotify, undrar om det är jag eller gubben på bussen som gjort den.
Nu tänker du kanske "ja men Björn, hur ofta går du på klubb? Det enda dansadet du bedriver är det med din fru till Radio Lidingö när ni lagar mat"
Det är sant, men jag ser det här som en början, snart kanske Demons that Drove och Alfarmania känns som huvudvärk i stället för spännande och exotiska.
Ge det ett halvår till och allt som är elektriskt känns jobbigt för mina gubböron.
Det kan vara så eller så är det den här förkylningen som aldrig verkar ta slut som gör mig grinig.

Inga kommentarer: