Den där grejen jag skrev om musik härom dagen var nog rätt så gnällig när jag tänker efter.
I går när jag var på väg hem från jobbet så lyssnade jag på Burials fantastiska låt Street Halo.
Första gången jag hörde den var hemma hos Magnus i somras, han lade på vinylen, ställde två iskalla burkar fulöl på uteplatsens träbord, sen sa han "det här är nått nytt, kom ut för nån månad sen".
Om Skrillex fick mig att känna vrede för att jag inte inte kunde relatera till det så var Burial precis tvärtom.
Tror jag har lyssnat på den ca 100 gånger sen i somras, varje gång hör jag nånting nytt, det är som en blandning av att uppleva ett lyckorus när du egentligen borde vara ledsen eller någonting du hör genom grannens vägg när du duschar.
Kanske kan den mer beskrivas som regn mot ett tunt paraply eller att någon försöker berätta något viktigt för dig när du sover.
Skitsamma, har du inte hört Street Halo med Burial så gör det, antar att du sitter vid en dator nu, finns på Youtube och Spotify.
Ok, nu nu blir det inge mer text på ett tag, räkna med några dagar med bara bilder på katter och sånt.
Trevlig Helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar