Recension av filmen Mara.

Jag och Magnus har laddat upp med folköl och Jack Daniels-grogg, i spelaren sitter den nya svenska skräckfilmen Mara, anledningen att vi var nyfikna på den är att Pidde Andersson varit med och skrivit manus, då kan det ju inte vara dåligt...eller?
Fem minuter in i filmen säger Magnus "Kan du inte slå på den danska textningen så det blir något underhållningsvärde".
Tre minuter senare drar jag repliken som jag dragit varenda jävla gång jag sett en svensk skräckis de senaste åren "Varför kan inte svenskarna göra skräck? Kolla på norrmännen, även deras sämsta är hästlängder bättre än våra".
Vad handlar den om?
Några ungdomar i ett hus, något om en psyksjuk mamma, "en vild fest" som spårar ur.
Det är ointressant, problemet med filmen är att den säljs in som en sexig skräckfilm och den funkar inte som vare sig det ena eller det andra.
Skräckscenerna är taffliga och få, de sexiga scenerna är taffliga och få, krystad dialog och värdelöst skådespeleri finns det massor av.
Vi kollar på bakom scenerna-filmen och upptäcker att Åke Gustafsson varit inblandad, mannen som var med i så gott som alla av Mike Becks porrisar från 90-talet och framåt.
Det som retar mig mest är det finns ingen fantasi, galenskap eller fart i filmen, det står och stampar i en timme och sjutton minuter.