Min fru har länge sagt hur bra Adele är, jag har sagt "Det tycker jag med" och det menar jag, fantastisk sångerska, har bara hört grejer som jag gillar med henne.
När vi sitter i bilen på annandan så spelar dom Adele, "Den här är så bra" säger min fru, jag lyssnar, tycker det låter bra.Sen publicerar Mattias Dahlström (den andre) sin årsbästa lista och jag börjar genast lyssna, då dyker den upp "Someone like you", samma som hade spelats i bilen, som jag hört flera gånger men inte riktigt tagit till mig, när det kommer till första refrängen så sitter jag på 55ans buss med tårar på de trinda kinderna, skakar i kroppen och försöker hålla tillbaka en sån satans känlostorm att jag håller på att ramla av sätet.
Annars är jag en extremt hård och känslokall männsika.
3 kommentarer:
Så det du vill säga är att du bryr dig mer om vad en recensent tycker än din fru? Eller att du måste ha ngn annans tillstånd för att våga känna?
Eller möjligen att viss musik måste man höra några ggr innan den sätter sig. Som dom sa om tio i topp. Där hade "seriös" musik typ Sounds of silence och Imagine ingen chans. Det måste sitta på första lyssningen.
Ha ha självklart lyssnar jag lika mycket på min fru som Mattias Dahlström, det är snarare det senare, har hört den flera gånger men det var först i hörlurarna som jag hörde texten och kunde sätta den i sammanhanget, då brast det för gubbjäveln.
Skicka en kommentar