tisdag 13 mars 2012
Recension: Burial Kindred EP
Jag hörde Burial första gången förra sommaren, vi satt på Magnus uteplats och drack öl, när han satte igång Street Halo så var det som någonting brast inom mig, det var som tusen duvor slagits sig fri och flög inne i min stora bröstkorg.
Jag har lyssnat aktivt på musik sedan 1979 ungefär, först Beatles och Elvis sen Gyllene Tider och Michael Jackson.Att man i snart 40 års åldern hör någonting som får en att reagera på samma sätt som när jag hörde Gyllene Tiders låt Puls med hörlurar första gången känns väldigt konstigt.
I fredags fick jag upp på min Spotify-sida att Burial har släppt en ny EP.Klickar direkt på första låten Ashtray Wasp, det hinner gå en minut ungefär innan jag inser att det här är fan ännu bättre än Street Halo.Blir så till mig att jag tror att EPn heter Ashtray Wasp och mailar Magnus.Sen hajar jag att Kindred är A-sidan.Burials musik kan jämföras med att du sitter på botten av en sjö och ovanför ytan långt borta ligger en industri och ett disco samtidigt som du hör en sjöjungfru sjunga i ditt öra.
Jag kan redan nu säga att det här är bland det bästa i år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar